Att du lägger skulden på mig för ditt eget misslyckande anser jag bara vara omoget och det får mig att inse hur din syn på världen kan vara. Du verkar inte förstå och det det gör mig irriterad att du tror så starkt på din lilla beskyllning. Du måste lära dig att ta ansvar för ditt eget liv och dina egna misstag. Lära dig att ta för dig mer av livet för ingen gör det åt dig. Du anser dig själv väldigt mogen och jag kan tala om för dig att detta bevisar motsatsen. Att "det är mitt fel" och att du inte vill prata med mig "efter allt jag gjort mot dig" visar att du inte har något att komma med. Det är inte mitt fel någonting av det, det är inte mitt fel att få dig att tala med folk och skaffa dina egna vänner. Jag har mina egna vänner dom är självklart prio ett för mig..jag umgås med vem jag vill, jag frågar dig när jag vill. Du vet inte hur mycket jag försökte och lade tid på det, men det enda jag fick tillbaka var inget. Du gjorde inget tappert försök och jag vet att du har svårt med sånt. Men säg inte att det är mitt fel, för du har inte en aning om hur jag försökte. Jag tänker inte lägga energi på dig för du är bara så fruktansvärt omogen och jag tycker du är skit töntig när du väl väljer dina ord. För ingenting, inget av det som gjorde vad du gjorde, var mitt fel. Det skall du ha klart för dig. Jag klarar inte av att ens se på dig och jag tycker du borde ta tag i ditt liv och inte lägga skulden på någon annan än dig själv. För det är du som bär den