å n g e s t

Päväg från parkeringen vandrade min blick in på dagiset, där jag en gång gick. Jag kom och tänka på när jag själv var en liten unge som sprang till dagiset i förväg, sa till mamma och pappa " jag ska bara stå utanför" men sprang av längtan till dagiset omedelbart.
Kom även att tänka på att tiden har gått så fort, tiden går fort. När jag tänker på att vi snart är vuxna, ska skaffa jobb, ska skaffa man och barn och flytta och allt annat som hör till vuxenlivet så får jag ångest. Det skrämmer mig, samtidigt som jag längtar efter att komma ut i det fria och testa på massor av olika saker, uppleva saker och bli det man kallar vuxen.
När vet man att man är vuxen, egentligen? Det är ju inte en viss ålder som definerar en som vuxen...eller?
Men ändå så tänker jag, det kommer ju bli bra alltihop. Så länge jag kämpar för det jag vill så kommer det gå bra!